Rostlagning - Igen!

2003-10-27

Hej och hå! Det har verkligen kliat i fingrarna ett bra tag nu när jag har gått förbi bilen varje dag till och från universitetet. Så nu i torsdags var det dags! Både jag och brosan var klara med tentorna för denna period och bilen skulle forslas hem till Målilla. Från början tänkte vi bogsera, för det förutsatte jag att man fick. Men så var det visst inte! Gissa om jag blev lite grann förvånad. Den möjligheten trodde jag alltid att man hade som en sista utväg. Men icke, samma regler som om bilen hade körts själv gäller. Bilen måste alltså vara påställd och försäkrad och så får man ändå inte bogsera längre än kortaste väg till / från verkstad eller besiktning om bilen har körförbud.

Ingen mening med att bogsera med andra ord! Man får ju faktiskt köra med bilen till / från verkstad och besiktning om den är påställd och försäkrad. Roligare, billigare, snabbare och mera spännande dessutom.

Nåväl. Efter att vi hade skruvat dit generatorn, som satt lös, så åkte vi hela vägen hem med ett trasigt stötdämparfäste och läckande huvudbromscylinder. Inga problem! Vi höll oss till så små vägar vi kunde för att försöka undvika att bli kollade. Papper på att bilen var påställd hade jag skrivit ut och allt var egentligen i sin ordning, men 17 mil är kanske lite på gränsen till vad de accepterar som "närmsta väg till verkstad"... Fram kom vi iallafall helt utan missöden. Projekt rostlagning kan börja!

Trasigt stötdämparfäste vänster bak:

Körde ut bilen till mormors garage på fredagmorgonen. Där var det var rätt kallt, kallgarage och -11 på morgonen. Så det var lite kyligt så att säga. Som tur är så finns en stor 3-fas värmefläkt på 10 kW(!) och med den igång + mössa på huvudet + en liten fläkt som man kunde punktvärma med så blev det rätt hyggligt.

De ställen som måste lagas på grund av rost är enligt senaste besiktningsprotokollet (3:e augusti i år) följande:

* Länkarmsinfästning vänster fram rostskadad
* Momentstag vänster bak rostskadat

Sen finns det lite mera att fixa, huvudbromscylindern behöver nya packningar, bromsarna måste friskas upp, domkraftsfästena är dåliga och bör lagas så det inte kommer in vatten i bilen (hål i golvet vid fästena) och sen stötdämparfästet då (finns ej med på bes.protokollet).

Skönast är det väl om man kan fixa det jobbigaste först, så jag beslöt att vi skulle hugga in på länkarmsinfästningen vänster fram. Det såg inte alls roligt ut vid en närmare titt, väldigt rostigt och ditsvetsade lagningar som hade lossnat osv. Usch. Så upp med bilen på pallbockar, bort med fjädern, spindellederna, drivaxeln, undre länkarmen och stötdämparen så man kommer åt ordentligt. Det gick faktiskt väldigt smidigt!

Nu var det då dags för att rensa bort lite av den gamla plåten. Först kapades "golvet" bort och en ny bit kapades och bockades så att den skulle kunna svetsas fast i friskare plåt en bit upp.

Sen återanvändes det gamla "golvet" till dessa ställen. Den plåten var nämligen rätt tjock och det är här jag tror det är viktigt att det är stadigt. (sista bilden är tagen snett underifrån. Ser lite lustigt ut) Kanske inte världens snyggaste svetsning på undersidan, men det var lite bökigt. Det sitter iallafall ihop betydligt bättre än innan.

Så var det dags för "övergången". Hade först tänkt strunta i det, men det kändes lite trist när resten var fixat. När det sen var klart så var det dags för grundfärg. Klart! Det hela tog tre dagar att fixa. Men då hann vi med en hel del fika inne hos mormor också. Hembakade bullar och varmt kaffe säger man ju inte nej till direkt!

Lite underredsmassa på det där, sen är det bara att montera tillbaka allt igen! Men det får bli nästa gång. Det är fortfarande lite kexigt en bit in som ni ser. Men det går en ganska kraftig balk precis där under och det rostiga ligger på andra sidan balken, om man ser från länkarmsinfästningen. Så det borde inte påverka hållfastheten så mycket och nånstans måste man dra gränsen. Dessutom måste man nog lyfta ur motorn för att komma åt ordentligt från andra sidan.

Konsten att lyckas i garaget när det är kallt är:
1 -
Ha alla verktyg nära så man slipper flytta sig från värmefläkten.

2 - Stå inte så du får allt vinkelslipssprut på dig om du har en jacka som lätt tar eld.

2003-11-11

Såja, nu händer det lite igen! Åkte förbi min syssling Basse och lånade hem en 5 kg burk med underredsmassa på vägen hem. Det roliga är att burken kommer ursprungligen från brorsans skrubb i korridoren, nån kille som bodde där (ej i skrubben) för ett tag sen jobbade på nått bilställe och skaffade en del "bra att ha bilvårdsprodukter" som han lämnade kvar. Stort tack till honom! Mer sånt. =) Vet inte hur gammal den är, men efter en ordentlig omrörning blev som den skulle.

En ordentlig insmetning senare:

Det fick torka över natten och sen satte jag och karl igång med att montera tillbaka allting. Dags att dra på mek-overallen. Karl hade vid det laget lagt vantarna på kameran och resultatet... hmm.. jo, jobbigt med skorna kvar på fötterna!

Dit med undre länkarmen, in med drivaxeln igen och skruva ihop allt. Det jobbigaste var fjädern! Fy h-e vad man måste skruva. När jag höll på med fjädrarna på min 900i fick jag borra hål i spännarna så man kunde skruva på dem med hjälp av en pinne genom hålet, även när fjädern satt på plats. De fick utnyttjas även denna gång. Omöjligt att komma åt annars! Men jobbigt med en sån liten hävarm. Återigen Karl med kameran... Oj vad tungt det gick! =)

Men till slut så! Fjädern kom på plats. Rätt smidigt egentligen, men man blir trött av det.

Råkade dra av bromsröret när vi demonterade hjulet, det var kanske lika bra. Det såg lite mossigt ut. Så det fick bockas ett nytt!

Och sen då... jaa.. hm, allt viktigt draget med momentnyckel enligt boken. Bara att klämma dit hjulet igen, sänka ner bilen och känna sig lite nöjd!

Raskt vidare till stötdämparfästet bak på samma sida. För att få ur stötdämparen lossade vi länkarmen från bakaxeln och kunde därmed sänka ner länkarmen så pass att stötdämparen gick att plocka bort. Värt att notera är att det andra hjulet också måste sänkas ner (alltså ingen pallbock eller domkraft under hjulet) om man har krängningshämmare, annars spjärnar den emot och håller länkarmen uppe! Den inte så vackra metallbiten på bilden är den bit av fästet som satt kvar på stötdämparen mellan de båda gummikuddarna. Satte även upp den stora bygglampan så det blev lite bättre ljus!

Sen fram med vinkelslipen och bort bort bort med gamla lagningar och underredsmassa!

Mätte, kapade och bockade sen till en lagom bit plåt. Lite lurigt att måtta in var hålet skulle vara, men det blev nog ungefär rätt efter en del funderande och mätande. Använde plåt som var ca 2 mm tjock som Eriks pappa skänkt, känns mycket stadig! Stort tack!

Började sen svetsa, kul! Synd att det var så svårt att få bort all gammal färg bara, stålborste på vinkelslipen hjälpte inte! Det satt fortfarande kvar lite på nått ställe, vilket märktes när man kom dit med svetsen. Annars riktigt roligt med tjock plåt så man kan vrida upp strömmen ordentligt, fräser på bra! Började med att sätta fast plåten på ett ställe, sen banka den på plats med hammaren, svetsa lite till, skära upp med vinkelslipen för att den inte skulle vecka sig, banka på plats igen osv. (Sista bilden är tagen inifrån bagaget) Pappa kom och inspekterade och tyckte att det såg bra ut. Han var ute och pysslade med sitt lilla projekt, ingen bil, men likväl en 14 meters träbåt från 1907.

Och så dit med grundfärg

Inte så mycket kvar nu, det tuggar på bra när man spenderar en hel helg! Till next time: Tadá!

2003-11-24

Domkraftsfästet vänster fram. Kommentarer överflödiga...

Kex kex kex... Tänkte att "Det blir nog rätt lätt/smidigt att fixa till domkraftsfästet" nemas problemas. Bara ett litet hål i golvet! Så här såg det ut vid en första inspektion, efter att tidningarna under mattan hade tagits bort:

Jihaa! Började bända och undersöka lite och upptäckte att golvet var visst ännu murknare än jag hade kunnat ana. Ursch! Lite som ett rostigt vrak på havsbottnen som lillebrorsan uttryckte det. Blev inte bättre när jag kände mig för med kniven en bit in... och...ja... "tjopp", så blev det till att leta efter en större plåt att laga med.

Fram med vinkelslipen. Hej då rost!

Lyfte ut förarstolen för att få lite mera plats och Karl hittade där under några riktigt möra godisbilar! Utökade slutligen hålet så att allt det onda försvann. Nästan iallafall. Sen dit med en lagom tjock bit plåt i sina bästa dagar. Svetsade den underifrån för att det inte skulle bli glipor på utsidan. Hade ju varit lättare från insidan, men inte lika bra. Tog förövrigt en himla tid att skrapa och slipa bort underredsmassan, hela garaget är täckt med ett lager underredsmassadamm!

Det gamla domkraftsfästet förresten, det känns inte som det är så lönt att sätta tillbaka det på nått vis... Hade inte tänkt göra det heller i och för sig, en slät plåt över hålet blir det! Får skaffa en liten garagedomkraft att ha i bilen istället för originalet.

Lillebror Nils höll på med sitt specialarbete, att bygga en elgitarr från scratch, här är det halsen som är under uppbyggnad. Kom till bra användning på bilen sen för att trycka upp plåten mot golvet. Tack Nils!

Japp japp, nu kom den lite krångliga biten, att vika upp det som stack ut, upp runt tröskeln. Lite pill och en hel del dålig plåt som nog egentligen borde ha bytits ut, men för att komma åt ordentligt hade det nog varit tvunget att ta bort framskärmen... och det ville jag inte! Plåten var för tjock för att bockas i ett stycke, så jag fick skära upp den och bocka bit för bit.

Svetsningen gick hyggligt! Inga direkt problem nånstans. Tricket är bland annat att kapa bort ordentligt så man kommer in till bra och riktigt frisk plåt. Det ger inte så mycket extra arbete när man ändå är igång. Sen var det dags för denna bit. På tal om svetsning så var detta ställe roligast, bara att gasa på!

Slutligen blev det så här. Lite ...tja... lappat känns det som på utsidan. Men stadigt som få! Ordentligt med färg och underredsmassa så kommer det att hålla tillräckligt länge! Ett hål finns dock kvar, får lägga dit en liten bit där och bocka upp på nått vis. Tiden tog liksom slut så jag hann inte riktigt. Det löser sig nästa gång!

Sist men inte minst en liten film! Det låter ju stadigt iallafall! =) Lite mörk, men man förstår vad som händer.

Film: Stadigt

2004-01-04

Gott nytt år! Det har inte varit många dagar som inte har spenderats i garaget under det just passerade jullovet. Men så har det blivit lite gjort också. Först fortsatte jag med domkraftsfästet fram och lade igen sista lilla hålet, målade på vacker rostskyddsfärg, spacklade några störande småhål och drämmde sist på syndigt svart underredsmassa!

Bäst att kolla hur det bakre fästet ser ut. Aaaa...Uh oh! Det fanns visst lite rost där också.

Målade på och fixade till med underredsmassa även här, men batterierna sa upp sig i kameran och sen glömde jag visst bort att ta bilderna i efterhand, så det vart inga. Men det är fixat, jag lovar!

Nu börjar det närma sig slutet på den akuta rostfixningen. Bara en grej kvar, infästningen till momentstaget till bakaxeln (också vänster sida). Fästet ser hyffsat helt ut utifrån, men på insidan har ganska exakt halva fästet lossnat. Efter avslipning ser man också att den kvarvarande delen har två sprickor i sig.

Gav upp idén med att svetsa dit nånting där den gamla plåten suttit tämligen omgående, det fick bli en annan lösning. En tjusig liten plåtbit bockades till.

Innan jag började svetsa så bockade jag till ett bensintanksskydd, inte så roligt om en fet loppa lägger sig och smälter hål i plasten... Detta var det jobbigaste stället att svetsa på hittils. Det var så lite plats så jag var tvungen att fälla ner svetshjälmen innan jag gled in under bilen. När jag väl kommit på plats och började treva med svetsen efter rätt ställe att svetsa på så hade glaset i hjälmen immat igen och jag såg ingenting! Suck och stön, ut igen, fixa glaset, in igen och hålla andan. Stunden förgylldes slutligen av svetslopporna som spräte ner i ärmarna. Men klart blev det till slut!

Stötdämparfästet fick sig också en släng svart smet.

Sådär! Då skulle bara stötdämparen tillbaka på sin rätta plats, allt gick kanonfint ända tills det det visade sig att sista muttern saknades. Viss irritation uppstod då varken jag eller brorsan kunde hitta den. Givetvis var det inte en standardmutter utan en fingängad variant så inga muttrar vi lyckades uppbringa passade. Mycket frustrerande att behöva ägna timmar åt att fnatta runt och leta.

Under tiden kom Danne på besök för att kika på pärlan och vi bestämde oss raskt för att starta och provköra en tur. Stötdämparen fick klara sig själv utan mutter. Så nu är den nere på alla fyra igen och går väl inte helt tokigt, lättstartad är den iallfall. Batteriet var dött, men efter bara nån meters bogserande så skuttade den igång.

Nästa dag besöktes järnaffären och de hittade efter mycket letande rätt mutter. Lyckligtvis hade jag hittat en skruv som överensstämde med gängorna på stötdämparen som de kunde mäta på. Vipps tillbaka till garaget, tänder lampan, går in och tänder sladdlampan, går fram till bilen... Hmmm... där ligger ju en mutter... Gissa om det var irriterande?!

Det slutade med att jag klämde dit den gamla. Lite rostig i och för sig, men den nya var inte nån låsmutter.

Sådärja! Nån mera rost ska inte behöva fixas för att få den genom besiktningen. Super nice!

2005-03-16
Säg den glädje som varar! Eller säg den rost som inte finns på min bil. Lycka till.

Det hela började med en tur till Motala för att titta på en rostmässigt fin 3-dörrars, svart, T8 från -87. Det hela visade sig dock vara ett riktigt lik till repad, rostig 2-dörrars -88:a som tjuvar hade klippt sönder elsystemet på och som bara gick på två cylindrar! Det kändes som en riktigt bra affär att åka därifrån utan bil.
Men så på hemvägen började det låta illa från bakvagnen och ca 1 mil innan linköping så brakade stötdämparen vänster bak -liksom en favorit i repris- ännu en gång genom sitt fäste. Suck?

Min teori är att min förra lagning som jag tyckte blev så bra inte var tillräckligt utsträckt åt sidorna. Den sidan som dämparen satt närmast var också lite halvtaskigt svetsad, det fanns helt enkelt ingen bra plåt att svetsa i där! Sen har det släppt och metallen har sakta men säkert vickats av.
Men nu jäklar ska det sitta!!

3 millimeters plåt ska väl räcka? =)
Upp med vredet på svetsen till högsta läget och sen blev det grillfest!

Nu låter det inte längre "dunk" när man slår på fästet utan klingar mer som om vore det ett skruvstäd! Det där står pall för en direktträff!!
Testade nu en ny produkt ur Biltemas sortiment, Zinkspray. Brakar det åter igen till om ungefär ett år så är Zinkspray inget jag rekommenderar. Även min gamla kamrat kemisk metall fick vara med och leka. Ett hål uppenbarade sig som jag utan pardon spacklade igen, man kan inte göra allt seriöst....

Sådärja! Nu när rosten var ordnad så skulle jag bara byta en spindelled. Den undre, höger fram närmare bestämt. Den har klapprat staccato på sista valsen tillräckligt nu. In med domkraften och hissa, bäst att kolla så allt ser okej ut med lyftet... till min fasa ser jag hur hela det undre länkarmsfästet sviktar i karossen!!!
Så kan man ju inte ha det.

Något som förundrat mig under arbetets gång är den förra reparatörens oerhörda eftersträvan att ta hem OS-titeln i lapptäcke, den är helt enkelt beundransvärd! Plåten som håller fästet är egentligen inte så dålig (även om den nu ser rätt kass ut på bilderna...) den är nämligen utbytt tidigare, i små bitar. Bitar som inte är ihopsvetsade, ofta bara punktade på två eller rent utav bara EN kant! Att man orkar göra rent, kapa till många små bitar istället för bara en stor och sen dessutom -när svetsen ändå är framme- inte orka svetsa ihop s**ten så det håller!! Detta förblir en gåta för mig. Den totala arbetsinsatsen ökar med nån halv procent men resultatet skulle mångdubblas.

Jajja, nu blir det stora plåtbitar och helstekta svetsfogar! Värt att nämna är att jag kapade bort så mycket dålig plåt som bara möjligt för att slippa dubbla plåtar, men missade med kameran så det finns ej på bild.

På med zinkspray och dit med hjulupphängningen igen och den nya spindelleden såklart! Nu går bilen klapperfritt igen.

En hel del svart klet sprutades också på på detta stället och dagen efter (igår, måndag - tur jag börjar jobbet på eftermiddagen denna vecka. Arbetet tog alltså hela lördagen, söndagen och delar av måndagsförmiddagen...) så rullades bilen go och glad ut i vinterlandskapet igen!

Det sägs ju vara en rejäl "ketchup"-effekt i dessa gamla turbosar, särskilt med lågkompressions 8-ventilare, och det stämmer bra det! Man tänker bara inte på det när man har vant sig vid bilen. Ända tills man provar en mer normal bil, till exempel mormors Golf -97:a med 1,4 liters motor som skymtar på bilden... Far åt skogen vilket vrid på lågvarv!! Över det känns den dock "lite platt" i jämförelse! =)

Over and out. Men bara för nu. Det kommer att komma mer på denna sida... usch.

 

Till startsidan -nytt fönster!